Vad kan man göra, när man ingenting kan göra?
Just nu är det katastrofer överallt på löpsedlar och i nyhetskanaler. Fruktansvärda saker händer i Japan med radioaktivitet som läcker ut och människor som kämpar för sina liv. Människor som förlorat allt; nära och kära, sina hem och sin trygghet.
Nordafrika får hjärtat att nästan brista. För att ta ett exempel, så mister människor i Libyen livet och det pågår massakrer för att en galen människa får härja fritt. Människor kämpar för att återta sitt värde och sin frihet ur diktaturernas händer. De vädjar till omvärlden om hjälp och vi står här handfallna för det finns så lite vi kan göra.
Var inte en del av problemet
Det vi riktar vår uppmärksamhet på växer sig starkare. Tänk på vad du tänker på!
Här är några saker som kan vara bra att undvika:
- Oro, som INTE får oss att handla och förändra en situation till det bättre, är helt meningslös och skapar bara negativitet.
- Att fastna i förtvivlan och sorg hjälper inte någon av de som har det svårt just nu, de har tillräckligt av både sorg och förtvivlan redan. De behöver hopp, de behöver styrka, de behöver läka känslan av att vara övergivna.
- Att fastna i hat och raseri riktat mot tex dessa diktatorer, ger bara bränsle till deras destruktivitet och skapar ännu fler tvångtankar, paranoia, död och förintelse.
- Att låta rädslan få fäste inombords förlamar. Låt dig inte fångas in av dessa domedags-tankar, Armageddon och planetens undergång.
- Att låta andra människor sänka dig genom att du låter dem älta hur förfärligt allt är, att tillåta dig att dras ner i andras negativa spiraler.
Tror du inte att våra tankar och känslor förändrar vår verklighet, så kanske vi kan enas om att det negativa får dig att må sämre – så låt då bli av den anledningen.
Vad vill du vara med?
Känner du att du vill göra något för dessa människor som lider så svårt, sänd goda och hoppfulla tankar till dem. Vad du väljer att kalla det; fantisering, bön, meditation eller medvetna tankar är inte det viktiga. Bestäm dig för att den omsorg du skapar i din tanke gör skillnad för dem. Hur skulle du göra om det var din bästa vän som hade det så här svårt? Skulle du sätta dig ner och gråta och konstatera att nu går allt åt skogen – eller skulle du försöka trösta, stärka och skapa hopp hos din vän?
Jag ställde mig frågan: vad kan JAG göra här i Stockholm för att göra någon liten skillnad i detta elände? Jag vill inte sitta här och känna mig hjälplös och hopplös, även om jag inte kan skicka matpaket till Libyen eller trösta de som förlorat de sina. Jag började tänka på Gaddafi, och kände att jag skulle börja där. Det är en man som är sjuk i sitt sinne och hjärta. Jag skickade honom healing och läkning. För mitt inre öga så svepte jag in honom i ljus som läker det mörka i honom. Kan hans hat minska, så förlorar han en del av orken och drivkraften till de grymheter han utsätter Libyens folk just nu. Hatet och rädslan att förlora makt är det bränsle som för honom framåt. Jag kunde göra det på ett opersonligt plan utan att fastna i vendetta-tankar, och tänker fortsätta så länge det är meningsfullt. Vad skulle du kunna göra?
Välj det som du känner starkt för, men låt dig inte engageras på ett negativt sätt via rädsla eller ilska.
