Här kommer en hälsning från Paris! (En “selfie” med Triumfbågen som bakgrund). Jag befinner mig i denna underbara stad över helgen för att delta i ett seminarium. Paris har betytt väldigt mycket för mig och under två väldigt lärorika år i min gröna ungdom var staden mitt hem. Det är en plats som jag fortfarande älskar – och vem vet, kanske kommer jag att bo här igen!
Jag hade lite tid innan seminariet började så jag passade på att besöka de gamla favoritställena där jag trivts så bra, och kunde konstatera att de inte gav samma lyckokänsla längre – men å andra sidan hittade jag den här gången nya ställen som fyller mig med glädje och det där “Paris-pirret”.
Du har säkert haft liknande upplevelser. Något som varit så härligt, roligt, bra och intressant som helt plötsligt inte har samma dragningskraft. Men vad är då som har förändrats? Alltid består av energi, och den energin har olika kvalité och vi upplever den i förhållande till vår egen energifrekvens (vi är ju också en del av allting :))
Vi har många olika namn för detta i vardagen – tonus, bra/dåliga vibbar, frekvenser, våglängd, dragningskraft, personkemi (när det handlar om vad som sker människor emellan) och så vidare. De flesta av oss känner av detta tydligt men tänker kanske inte så mycket på det. Det är någonting som bara är – ungefär som luft som alltid finns omkring oss. Det finns många sätt att bli mer medveten om det här, och ett väldigt enkelt är att bara hålla olika föremål i händerna och känna. Med tiden skaffar man ett referens-bibliotek och kan börja jämföra.
För mig har alla och alltings frekvenser varit så tydliga att det emellanåt varit riktigt plågsamt (och vid andra tillfällen förstås underbart) för jag har i varje ögonblick blivit översköljd av intryck. Människor, föremål, platser, till och med människors tankar och känslor har signalerat på hög volym (IKEA-besök på lördagar har under perioder varit det värsta jag kunde tänka mig!). Det har sporrat mig att lära mig mera om energi och det är nog en av orsakerna till att jag arbetar med det jag gör.
Man trivs med vissa sorters människor, i vissa sorters miljöer, vill äta viss mat, befinna sig på vissa platser för det passar ihop med de frekvenser som man rör sig i just nu.
Jag hoppas att min lilla bild visar vad jag menar. Att man känner sig hemma med det som har en likadan komponent. Man är också många olika delar i sitt spektra och kan därför mötas med livet på många olika sätt.
Som du vet så är ju allt konstant i förändring och så även vi och vår energifrekvens. Vi upplever nya saker som förändrar oss lite, vi träffar nya människor som förändrar oss lite, vi reser och plockar upp intryck från nya platser, vi äter och dricker olika saker som förändra oss på ett energiplan, vi tänker och känner som också förändrar vår biokemi – och så känns det inte riktigt likadant inombords längre.
Paprikasmörgås är inte längre gott, P3 på radion känns som ett sömnpiller, bästa vännen känns plötsligt jobbig att ringa till och alla kläder i garderoben känns urtråkiga. Nu skojar jag till det lite, men vad jag menar är att då allt börjar kännas trångt, grått och meningslöst och tillvaro obekväm så kan det vara tecken på att du inte riktigt är i synk med din värld. (Som du förstår är det inte den där vardagstristessen som man kan känna en eftermiddag för att molnen hänger tunga.)
När vi når den här känslan så har vi olika vägar att gå. Endera kan vi försöka låta bli att låtsas om att det känns distanserat och obekvämt inombords och köra på med det som vi är vana vid eller så är det dags att se på vilken våglängd som vi vibrerar på nu och upptäcka “vilka”, “vad” och “var” som finns på den våglängden. Att vända sig mot det som passar bättre ihop med oss.
Under perioder i mitt liv då jag varit stadd i stor förändring har det känts som om jag har förlorat allt som varit bekant och mitt eget. Jag har då fastnad i sorg och separationsångest tack vare det. Sedan jag kunde börja se förändringen ur ett energi-perspektiv så har jag både lite lättare att njuta av det som är rätt och “kalibrerat” för mig just nu, och lite lättare att lyssna till de känslor som kommer när något inte längre känns rätt.
Så var det på mina strövtåg i detta fantastiska Paris – istället för att moloken lämna mina favoritplatser, så hittade jag nya där jag aldrig varit förut.
Kursen jag gick på var också väldigt intressant, och jag lärde mig nya sätt att arbeta med kroppens energier – men det får jag skriva om en annan gång eller så får vi prata om det när vi ses här näst.
Nästa vecka är det åter dags för behandlingar i Stockholm, och det har varit strykande åtgång på tiderna, vilket är fantastiskt roligt. Dock kan det bli avbokningar och förändringar, så om du är intresserad av att komma på behandling så håll lite utkik här på bloggen. Jag försöker lägga ut de tiden som finns kvar.
Ha det gott så länge!
