Att läsa är att resa både i det yttre och det inre, även om man kanske blir sittande i sitt välbekanta soffhörn och inte rör sig längre än till köket för att fylla på tekoppen. Man följer författaren till främmande miljöer, gör nya bekantskaper, verkliga och påhittade, som delar med sig av sin kultur, sina värderingar och sina liv. Att läsa är också att resa i sitt inre, allt det man möter i orden reagerar även med den inre världen och något nytt kommer ur det mötet – kunskap om oss själva.
Jag läste precis ut en fantastisk liten bok av Deborah Rodrigez: THE LITTLE COFFEE SHOP OF KABUL (finns bl a att beställa från Adlibris och säkert att köpa i din närmaste bokhandel), som berörde mig just för jag reste till en värld som jag vet så lite om, Afghanistan. Där fick jag möta fem kvinnor som levde liv som är så olika mitt eget, men som jag så väl kunde känna med, och förstå.
Författarinnan vet vad hon talar om. Hon lyckades i verkliga livet efter idogt tjatande få följa med som hjälparbetare till Kabul, trots att hon inte var vare sig läkare, soldat eller diplomat Hon var hårfrisörska! Väl på plats så startade hon bland annat en skönhetsskola, vars mål var att nå och skapa hopp hos kvinnorna på denna krigsdrabbade och kvinnofientliga plats. Boken bygger på hennes egna erfarenheter, även om de fem udda kvinnorna som möts och skapar förändring i sina egna och andras liv är påhittade. Och mitt i allt det svåra så lever människor sina liv och hittar vägar att hoppas och vara lyckliga.
Samma hopp och längtan att skapa glädje som Deborah Rodrigez måste besitta som fick henne att ge sig iväg på detta sätt, har hon lyckats väva in i sin historia. Så mycket mer än vad vi tro är möjligt – är möjligt! 😉
Den här lilla boken gjorde mig glad, och den passar perfekt för en söndagseftermiddag i lugn och ro. Smaklig spis!
