Det är fredagkväll i skrivande stund, och i morgon startar en intensiv behandlingsvecka i Stockholm. Jag har “kurat skymning” och givit mig lite “tänketid” som förberedelse.
Det känns alltid spännande att komma igång med en ny behandlingsperiod. Med tiden har jag sett ett märkligt samband, de klienter som kommer under samma tidsperiod har ofta gemensamma frågeställningar, arbetar med samma sorts tankar och känslor. Varje klient har sin egen vinkel av temat på något sätt. För mig så är det fascinerande och berikande att få vara delaktig i detta. När jag har pratat om fenomenet med med andra terapeuter så håller de med, och säger att de upplevt samma sak. Det spelar inte så stor roll om de är psykologer eller massörer, akupunktörer eller coacher, alla känner de igen att “problemen” kommer i klump.
När jag tittar mig omkring i mitt eget privata liv, så ser jag samma mönster där. Jag möts upp av människor som befinner sig i processer som liknar den jag befinner mig i för tillfälle. Ibland är det nästan skrattretande. Kärnfrågan är den samma även om livets rekvisita kan se väldigt olika ut för oss. Det kan handla om förändring, värde, kreativitet etc – alla delar som får oss att utvecklas. Den gemensamma nämnaren finns där på plats. Jag blir alltid lika förundrad och tycker det är alldeles fantastiskt att det hänger samman på det här viset.
Kan du se samma mönster i ditt eget liv? Delar de människor som du väljer att umgås mest med och har i din närhet för tillfället (både frivilligt och ofrivilligt 😉 ) samma funderingar och utmaningar?. Tror du att ni omedvetet mötts upp för att hjälpa varandra att förstå ett kapitel i era liv, och finnas där som stöd i förändringen? Ibland bara som spegelbild?
Ja, det var vad jag satt och funderade på när solen gick ner i kväll. Jag rekommenderar varmt en härlig höstpromenad och tid att reflektera över vilka du har runt dig. De kanske ger dig ett litet oväntat perspektiv på vad du befinner dig just nu.
Hoppas att du får en fin helg!
